För tredje eller fjärde gången har jag läst Torgny Wiréns Vägen genom. Det är en självbiografisk skildring av hur författaren i tjugoårsåldern förlorade sin tro och sedan genom en tämligen skoningslös jakt på sanningen återfann den. Det är en berättelse som berör mig, kanske lite extra för att Wirén rör sig från teologins område in på sjukvårdens ibland. Han är lite av en naturvetenskaplig teolog - och det är ju jag också.
Att läsa teologi vid ett svenskt universitet för trettio år sedan var nog inte så uppmuntrande - och det moderna dominerade fortfarande ganska stort. Wiréns sökande efter sanning och krav på Bibeln när det gällde trovärdighet möttes inte med så mycket uppmuntran. När jag läste, för femton år sedan, var det mer öppet - var och en fick tro lite mer som man ville. Men jag har svårt att tro att kvaliteten på den teologiska undervisningen vid de statliga universiteten blir bättre och bättre.
Wirén gör det enda rätta. Som teol stud ser han till att komplettera studierna med litteratur som aldrig rekommenderas på universitetet, med besök på fria institutioner och med uppsatser som håller så hög kvalitet att de inte kan underkännas, trots att ämnesval och slutsatser inte är dem som är populärast i den moderna teologi. Jag undrar om jag inte har en av Wiréns uppsatser i någon av mina hyllor, men kaoset efter flytt och magasinering gör att jag inte hittar den... Får se om jag läser den nästa sommar.
/Erik
Torgny Wirén Vägen genom. En sanningssökares kamp, Salt &Ljus, Haninge 1987, 126 sidor.
Wirén har en egen hemisda, klicka här.
åh Torgny Wiren är fantastisk på många vis. Vi tar in honom ibland när vi har temaveckor och hans stunder med ungdomarna är ljuvliga att vara med på.
SvaraRadera